Visst 'smakar det en ens sinnen väl'
att kunna ta sig till att göra ett bruk till
en sorts lidandets påföljd?

Går det verkligen att missunna sig själv
'en kaka till' av den ljuvligt välsmakande chokladen,
om följden blir diabetes, svullna leder
samt en viss ökande svårighet med att se?