svag P4-röst, vajande torkarblad
helljuscirklar och glappande hörlurar

kåsjön klunkar i sig av himlens lila kropp
under ytan suddas världens kartlinjer ut
plåtkuvösen dundrar fram i melerade pölar
navkapslar dundrar in i trottoarkanter
energidryckesburkar läcker

stoppknappar, imma
somnade anklar och frusna nävar

displayen visar: isfabriken, därefter: chris isaak eller bryan ferry
(now the party's over, I'm so tired)
någon viskar i sin telefon: snart hemma, älskling, det finns pålägg i kylen
drömmar, månadsskiften
den nya världen bleknar, modden ligger grå

kvällens varelser tittar in på tätlindade kroppar
fyllda med gårdagens rester, tomma på resten
inget som mättar den avmättade
karossen driver fram, prickar av tidtabellen
släpper av dem en och en

- de som ändock aldrig
kommer framåt