Nattvindens orgel blåser
vågor dånar högt upp på stranden
skeppet revar segel
för att inte stranda på udden
och gå under
bland de övriga vraken
fastlåsta i sin längtan efter värmen
maldes de till sand
solen gick ned över havets skum
stranden sov
vaggad till sömns
när orgelverket gav sitt blod
men när stormen lade sig
anade skeppet dunkelt
sången var om något
som aldrig återvänder