Skör persikodoft.
Lånar tigerhonans vingar.
Någonstans där rädslor förvandlas till leopardens tårar.
Aldrig knölsvanens andetag varit så kristallklar som nu.
Försvinner bland ett hav av naken sårbarhet.
Panter av onyx speglar sig i sig själv.
Där våren slår ut.
Flamingons vingar av gammelrosa marmor tryggt omfamnar.
Jag tvekar, om än för någon sekund.
Stressad som pärlugglan som ständigt putsar sin fjäderdräkt.
Söker mig själv bland avslagen självkänsla.
Vad jag finner är splittrat spegelglas.
Trots lemurens tröst i kvällen, en kväll som lika gärna kunnat vara morgon eller natt. Vem vet. Kanske är det så. Kanske inte.
Väduren inom mig. Eldtecken. Passionerad.
Känns inte så.
Inte alls.