Jubel av ljus i det magiska hjärtat som sjunger nattens sånger för att döva en ångest som alltid har funnits där. Ensamhetens alienerade ångest. Vad tänkte Gud när Hon skapade människan?Jag behöver er fulla support för jag håller på att svälta ihjäl. Hoppas att ni har en fin jul i hela er rika härliga lyxvärld. Den formella skitnödigheten på ett rättspsykiatriskt vårdplaneringsmöte, varför ställde jag mig inte upp och bara skrek rakt ut? Vem är det som är patienten? Så jävla typiskt reserverat och kyligt svenskt. Ett dårhus! Hela samhället ett jävla urspårat dårhus!! Jag ser dom överallt, galningarna som lallar runt som zombies och tycker att det är OK. Jag ser mig själv i spegeln en friskt vansinnig medelålders man i sina bästa glansdagar. Fuck fuck fuck fuck yeah come on baby lets do it yeah yeah yeah yeah yeah yeah yeah!Jag gillar såna där partyn i jättestora mystiska stenhus från 1800-talet. Man har fått ett telegram från en Poet från förr, vilket lyder: Högt aktade själsfrände, i en dröm såg jag dig, du susade eldbevingad genom de förhäxade vilda midnattsfälten. Du tog mig i din famn, vi kysstes ärofullt. Välkommen på Party, vi älskar dig innerligen evinnerligen. Vi skickar en bil. Kom bara, kom som du är, kom naken, kom du förtjusande brinnande ande. Lördag klockan 17. Margarita. Klockan 15 kör en svart gammal Jaguar in på min gård på Tornfalkgatan. Chauffösen niger artigt med en blick som hos en vild katt. Hon säger ingenting. I baksätet en flaska Gula änkan samt en cubansk cigarr av bästa märke. Jo jo. Ur stereon flödar Piaf, Brel och Barbara. Framme vid godset ombedes jag att ta av mig alla kläder, vi ska bada i havet. Kring 120 stycken springer vi skrikande ut på bryggan. Jag känner inte igen någon. Vi frotterar oss och jag får en smoking som passar mig perfekt. Inne i huset, ett rosa rökigt skimrande dovt ljus. Hit in når sällan dagsljuset. Margarita ser på mig med en ömhet som får mig att gråta. Ljuset släcks och det är kolmörkt knäpptyst. Alla gapskrattar och Abbas Dancing queen börjar spelas. Pappa, som är död sen 44 år, talar till mig i ena örat. Välkommen lillen, till Himmelriket, nu blir det Party. När den socialpsykiatriska kommunchefen på fredag eftermiddag som vanligt stod på våning 4 och tryckte på knappen till markplan så kändes livet som vanligt alldeles förträffligt. Dock denna hisstur så stannade inte hissen på markplan, utan det bara bar av neråt neråt neråt och neråt, fortare och fortare. Nödstopp och nödanrop funkade inte. Chefen stirrade på det flimrande ljuset i taket. Han var vid det här laget nästan i chock. Hissen susade djupare ned i underjorden. Sen började en röst i högtalarna räkna upp dom gravt felaktiga beslut Chefen hade tagit, och hur pass dåligt hans myndighet fungerade. Nu kommer du ned till HELVETET!! Du kommer att få känna in hur det HÅRDA livet känns. Chefen, Gert hette han, storgrät och skrek. Hissen saktade ned och stannade. Knäpptyst i 2 timmar. Det plingar till, dörren öppnas och två psykiatriska skötare står där. Res dej Gert så ska du få torra kalsonger och komma och vila på ditt rum. Sjuksköterskan kommer snart med dom vanliga medicinerna så känner du dej bättre sen, och så kan du kanske sitta i TV-rummet sen. Ja ja. Nä nä. Har du struntat i att ta ditt anti-psykotiska? Du ska få stesolid nu. Vilket jäkla väder vi har. Det ska bli bättre snart Gert. (15 inläggningar på 7 år.) Midsommarafton: Kommunchefen vaknar med ett ryck stönande. FAAAAN VILKEN DRÖM!!! Hans fru har dragit med barnen för ett bra tag sedan... Långt bort. Villan ekar öde öken. Jameson och och en stesolid Jameson och en stesolid! Ha ha ha ha ha ha ha!! Besattheten av att vara medelmåttig. Den unkna luften. Rädslan för att vara annorlunda. Stanken av ruttet kött. Ensamhet innebär döden. Det mer eller mindre schizofrena samhället. Jag vägrar att förställa och anpassa mej. Aldrig att jag skruvar ned mitt vilda ljus. Svarta blixtar av klar strålande ångest invaderar din arroganta likgiltighet.
Du sitter och skakar i din trygga fåtölj. Det är helt bisarrt och fasansfullt. Det man sår får
man alltid förr eller senare skörda. Du är en så extremt destruktiv mänska, och du har alltid
slagit på de som inte kan försvara sig och som redan är svårt skadade. Svarta blixtar av klar
strålande ångest fyller dig med panik och du har ingen som du vill ringa till, för du vill inte visa dig så här liten och svag. Golvet har öppnat sig och du faller fritt. Fem kvinnor har du
våldtagit på ett år. Gud vill inte veta av dig längre och inte djävulen heller. Svarta blixtar av klar strålande ångest får dig att tänka på suicid. Men de som tar sitt liv kommer till helvetet
predikar pastorn i din skenheliga församling. Hela din världsbild och dina referensramar är
under upplösning. Du börjar bli psykotisk och den kvalificerade graden av mardröm är ett kyligt faktum. Du tar slutligen din revolver, stoppar den i munnen och trycker av.
ag är sjuttonårig hemmasittare. Har hoppat av gymnasiet. Det är tung höst och jag vägrar att gå upp på mornarna. Mamma är en pappersdrake. Hon tar en bytta och kastar vatten på mig. Jag säger: gör du det en gång till så ska du få se på fan din förbannade kärringjävel. Mår inget bra, vet inte vad det beror på, jag har mått konstigt ett tag, känner mig tom i huvudet. Men det är skönt att bara vara hemma och lyssna på musik och läsa böcker. Mamma kommer med en bytta vatten till och kastar på när jag ligger och försöker somna om. Då exploderar jag och tar en hink med vatten och kastar över henne. Hon ser så dum och förvånad ut. Hade ingen lust och energi till skolan, men den största anledningen till mitt avhopp var att jag är livrädd för matematiken, och läraren verkade inte vara den empatiske och förstående typen. Jag hade ingen att prata med om mina skolproblem. Mamma och jag har aldrig pratat om hur jag mår. Ingen har jag någonsin pratat med om hur jag har det och vad jag känner och tänker. Jag har tankar på självmord. Tänk vilken underbar befrielse. Att slippa det här jävla livet. Jag sätter på en platta med min favoritgrupp Joy Division. Det är ett perfekt soundtrack till hur jag mår. Jag har ont i magen. Känner mig helt ensam, trots att jag har en del kompisar. Är ensam med mitt mående. Men det är bara att förtränga och svälja ned. Det har jag blivit väldigt duktig på att göra. Sätta på masken och dra några skämt. Mamma är på mig om arbetsförmedlingen. Jag totalvägrar. Då kastar hon en bytta kallt vatten på mig igen. Då tar jag mitt basebollträ och slår henne hårt tre gånger i huvudet så att hon svimmar. Sen välter jag alla bokhyllorna och skär sönder alla tavlor. Krossar alla fönsterrutorna helt ursinnig. Sen dränker jag min så kallade mamma med T-gul och tänder på. Det är fantastiskt och underbart skönt att äntligen få utlopp för all vrede och allt hat. En granne kommer och stövlar in och undrar vad det i fridens namn är som händer. Jävla surgubbe skriker jag åt honom och sprutar T-gul på honom också och tänder på. Ingen på gatan har någonsin gillat honom. Mamma och han brinner fint, och fler grannar kommer och släcker bränderna. Jag tar min jävla styvfarsas whiskey och springer i kalsongerna ut i skogen och halsar av flaskan. Sätter mig på den stora stenen och njuter av stillheten och över det jag har gjort. Bra, nu kanske jag får ett annat psykiskt funktionellt fosterhem. Jag har alltid mått dåligt i den här familjen. Speciellt sedan min pappa tog livet av sig natten mot min elfte födelsedag.
Mamma och grannen överlevde men fick svåra brännskador. Polisen jagar mig genom skogen. Jag är bra tränad och snabb, så de får kämpa ett tag. Det är skönt att sitta i polisbilen, det känns tryggt och varmt, poliserna är kärleksfulla. Jag gråter ymnigt hulkande. På BUP diagnosticerar de mig med gränspsykos/depression. Jag hamnar på ett slutet ungdomshem. Där testar jag på knark första gångerna. Det är helt underbart skönt med ett heroinrus, och sen amfetamin. Jag och en kille lyckas rymma från en frigång. Vi sticker till Stockholm och knarkar. Livet är en fest. När jag är 38 år så knarkar jag ihjäl mig. Vilken fantastisk tripp att dö!! Tusen grisar i havet. Jag kysser dig i navet. Jag gråter på ett sätt som barn gråter. Kan inte förneka hur jag känner, utan jag låter känslan flöda som den vill, flöda vilt och fritt.
Kom håll om mig nu, kom och älska mig. Jag gräver i skiten, för att hitta de ställen där jag blev sårad. Stanna hos mig, jag behöver din support när jag gråter som barn gör. När livet gör så förbannat ont. Jag ska gå hel ur det här. Jag älskar dig. Hej. Hej. Vad gör du? Hur jag mår? Nej vad du gör. Tack jag mår dåligt, hur mår du själv? Jag har plockat bort julpyntet, vad gör du? Jag mår skitdåligt psykiskt, det är vad jag gör. Försök att tänka på något annat, du känner efter för mycket. Och hur mår du själv? Bra, jag mår normalt. Mår du aldrig dåligt?
Jo det händer, men jag tänker bort det, och det kan du med. Jag vill inte leva längre. Det har du sagt i 35 år. Ja, fast nu är det på allvar!! Fast du vågar inte ta livet av dig. Ni får väl se.
Suicid är fegt. Livet är ett straff. Du är så jävla negativ.

-