Och vi tog tillbaka våra kroppar
Vår njutning
Och vårt sexuella uttryck
Vi tog tillbaka våra ursäkter
Nu finns ej mer ett viskande förlåt att jag finns
Vi ryter för att vi måste
En eld som vuxit sig stark när vi vinner vårt väsen åter
För de som sover måste vakna ur deras förtryckande dvala
Nu går vi på era tår om ni inte kliver undan
Banar väg
För den nya kvinnan är här
Hon har alltid varit här
Väntat på att tiden tillåter hennes väsen att åter igen få finnas
Hon som människa
Hon som barn
Hon som varelse i universum
Och vi tog tillbaka vad som alltid varit vårt
Dansa naken genom staden
Utan en tillstymmelse till rädsla
Som en gång var en rättfärdigad norm
Enbart för att hon är kvinna
Hon är livets blomma
Och ni täcker, släcker och bränner henne aldrig mer igen
Det finns helt enkelt inte mer förlåtande utrymme att ge
Vi kommer väcka våra systrar
Och låta er förgås i er ensamhet och rädsla om ni fortsätter låtsas att er värld inte är vår
Hur kan det någonsin vara synd om männen
För att vi uttrycker våra behov
Om jämställdhet
Om trygghet
Om kärlek och närvaro
Kanske för att de därmed behöver sitta med den jobbiga känslan av otrillräcklighet
Att de är oönskade
Tills den dag de väljer att stå upp för jämlikheten
Tills den dag
mannen är kvinnan värdig