Hur ensamt var inte berget

Som du reste ur havet

För att motbevisa alla allt

Fort gick det när fötterna

Inte fick fotfäste

I orden vi fäste

På de stummas

Tungor

I skuggornas blindskrift

Dina ofödda barn

För att skänka behovet

Av en behovslös tillvaro

I våra svårt tysta

Kroppar