Det var mörkt, det var kallt
Så många år sen nu
Instängd, jag drack av källan
Melankoli

Så ren och klar var smaken
Måste ha lämnat spår i mitt sinne
För hela tiden viskar en röst
efter källan
Melankoli

Fortfarande efter alla dessa år
Det är ljusare nu
Ibland kan jag till och med skratta
Men
Om kvällen låser jag in mig
Lyssnar på pianospel i moll

Och jag känner samma törst nu som då
Melankoli

Kan aldrig göra mig fri