Blommor är älskare som aldrig sover
parfym tappar, vinden sprider den
Jag är också rädd för solrosen
av ljusets fält som växer i själen.
Jag skulle stanna i en kopp ros
att drömma vackert om de fina kronbladen
stjärnor som ger mig safirglöd
nattliga sensationer med milda sulfiner.
I solens altare under torget
att bekänna tidigare synder
att stiga något på safir
för att täcka den okända horisonten.
Sensuella tankar som dagg
i vägen för Madonna som väckte mig.