Vinden stiger i lövverken,
tilltalar mig högt och tydligt
om min obeständighet;
om mina dagars antal

Mitt ordande glittrar
som solljuset
över havets utskärgårdar;
bryts ner
som dagrar över bådor;
i svärmar av Jaap Blonkfonem
och Inger Christensens fjärilshopar
som stiger ur ”planetens varma kropp”
utan annat syfte än att fladdra
och försvinna
i vindens brus
som är förgängelsemotorn
djupt i sommarens sömn