scharlakansröda bränder
fragment och grammatik

fåglarna vid mina fötter
deras ljusa stillhet
de tomma ögonen

och sedan blodet

varför så sprakande


jag älskade
andades flammor                          
köttlös
tillverkad av ingenting alls

i väntan på
att din tunga gled förbi

jag sov
i mitt trasiga skal

världens periferi
upplöst

det måste vara storleken på månen
dess stickade stift

genom himmelns ögonlock.

vilken skönhet
vilken underlig vagga det är

jag sade

lämna dina krossade skuggor bakom Dig

när Du reser

kommer jag att vara dörren
som betraktar Dig