Hon var den som skrek efter sina tragiska systrar
när hon högg vinterns ved, hon vars hud bar eleganta ärr
och vars tunga översatte det nakna saltet från dina höfter
hon som visste att gammal sorg är mild och att kronan var
eld,en stulen önskan om att staden stod i väntan på broarnas andetag,lust och bensin,en förtida framtid av järn och av ljus