Midsommar 1975
Min pappas besatthet av att vara så grymt självdestruktiv som det bara går, supa, ta lugnande och knulla runt som en manisk kanin. Alltid söka efter det som är helt ohållbart, äckligt och motbjudande, och det extremt lustfyllda i att överskrida alla gränser i den bergfasta övertygelsen att det innebär frihet och glädje. Att i sitt självhat svika de som borde stå en närmast, som borde vara de som man känner mest ömhet, respekt och tacksamhet till. Gå upp 35 kilo i vikt och se ut som en jävla blaffa, oigenkännlig och den fullständigt vansinnigt kaotiska ångesten i ett tragiskt crescendo på midsommaraftonen på landet med en grillad spädgris som aldrig blir färdig i junis hetta, och brorsan har bryggt öl som han och vår så kallade far halsar alldeles för många när en stubintråd brinner i vår familj där all form av sund vrede och uppfriskande aggressivitet är bannlyst. Mamma sitter och är allmänt tillgjord och konstig. Brorsans bomb exploderar framåt kvällen, ett plötsligt häftigt vulkanutbrott efter två decennier av vanvård, fosterhemsplacering, BUP, alkohol och droger.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 156 gånger Publicerad 2020-06-18 16:47
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Den rädde och frusne pojken inom mig AB Svensk Kärlek Jag är gränspsykotisk, ADHD, Aspergers... Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Se alla |