De fjärran apornas brinnande sorg, samfälligt genom en svart förvirrad epoks plötsliga död.
Jag bygger med min världsomvälvande klarsyn ett privat litet paradis att njuta utav i stadens stolta bisterhet, och du ringer och gråter förklarande att du älskar mig så att det kändes som att blixten slog ner med sin glädje och alla miserabla människor fick tillbaka sina själar.
Alla jag känner är livrädda för att dö, det hörs på deras sätt att närma sig detta superladdade ämne. Att dö kanske är den härligaste gåvan man kan få i detta sjuka och urballade tidevarv.
All den underbara ömhet som de fjärran aporna bär på sprider ett allomfattande välstånd även bland mänskligheten som sitter och surar i ett hörn samtidigt som barnen njuter av sitt kultförklarade genidrag att ha ett öppet hjärta, en vaken själ, och att älska förbehållslöst.