Varför tar alla avstånd från mig? Det beror på att du älskar dem alldeles för mycket, de vill ha lugn och ro. Man kan älska varandra lagom mycket så att tillvaron inte blir en anarkistisk och fullkomligt urspårad cirkus på väg ner i avgrunden. Du vill så himla väl men du skapar kaos i folks stilla och lyckliga harmonier.

Men varför har jag begåvats med denna dagligen exploderarande passion som gör mig så fruktansvärt ensam, besviken och sjuk?

Det är för att du är en sann konstnärssjäl och dessutom en anarkist av högsta rang, plus att du är en av verkligt få kristna revolutionärer, men inom kyrkorna har du inga vänner därför att du är ett till 100 % kompromisslöst UFO som inte hör hemma någonstans, jo på de psykiatriska klinikerna. Den enda vännen du har är mig och jag uthärdar inte dina rabiata excesser längre. Du har doktor Knallhatt och dina älskade katter Sixten och Cosmo, som jag måste ta hand om när du är inlagd, har du tagit dina mediciner idag, du verkar vara lite speedad? Jag blir stressad och upprörd när folk villkorar sin kärlek så att mitt livsrum blir så förkrympt att jag inte kan andas och blomma ut i mitt inre paradis i vilket inget är omöjligt. Jag får panikångest av att ni ständigt dikterar min verklighetsuppfattning tills jag hamnar i läge noll, utarmad, psykotisk och surrealistisk, tills jag bara kan skriva texter som inte ens jag själv begriper. Ni korsfäster mig precis av samma anledning som de korsfäste Jesus, för att jag tvingar er att se er själva och sanningen i vitögat. Er lagom lugna harmoni är döden, och jag förstår inte hur ni står ut.

Jag har pratat med doktor Knallhatt och hon tycker att vi ska åka ned. Jag avskyr akutpsyk, sitter du och väntar med mig? Ja jag gör det en stund. Det finns demoner på avdelning 2 så jag måste ta med mig alla mina 77 ikoner. Djävulen bor i kulvertsystemets inte och jag måste få prata med honom för vi har bildat en helig pakt i en mystisk psykologi. Han kör en brandgul Jaguar. Mamma är justitiekansler i helvetet.