En person som var ute och flanerade en vacker dag
då solen sken och fåglarna kvittrade så där
som fåglar gärna gör när det som sedan kan kallas för sång
eller kraxande, skratt eller gråt hörs i luften.

Personen ifråga mötte någon 'där ute' i 'mera verkligheten'
och stannade till.
Personen ifråga som blev mött av
en annan person ställde nog följande fråga.

Även om det gjordes på dialekt så var tolkningen av repliken
säkerligen något i den här stilen.

'Har aldrig träffat någon
som inte har en skruv lös'.

En som häpen konstpaus inträdde.
Blott ungefär trettiosju sekunder senare
tillade den vilken nyss yttrat sig så pratande.

'Har du?'

Ytterligare en stund senare (trettioåtta sekunder) hördes en helt annan röst som yttra sig enligt en helt annan som dialekt.

'Jag kan konsten att isolera mig.
Kan du?'