Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dikt om att känna sig fast i ett system.


Våga stå i brand

Vet du hur det känns, när elden inte bränns,
När man tappat känslan,
Av vad verkligheten är ,
För att du står ensam,
Och vet inte längre vad fritid innebär

Vet du hur det känns, att släppa taget om mammas hand,
Utan att va redo, utan att va klar
Du kastas ut i livet ,
tvingas lära dig ta ansvar,

O lär dig följa drivet
Men du tänker tillbaka ibland,
På tiden då du höll mammas hand


Vet du hur det känns, att inte leva upp till andras krav,
Du kämpar allt du kan och hinner,
Under Denna tunga press och hårda stress,
Medan minnena försvinner och tårarna  rinner

Vet du hur det känns.. Klart som fan att du gör
Alla är vi fast i systemet
Där ingen har något kvar, 
fast i allt allvar och ansvar, i år och dar, 
Det är just det som är problemet,
Människan försvinner , när lågan inte brinner
och kvar,
 blir bara frågor utan svar

Du vet hur det känns så jag frågar inte mer,
Alla i vårt samhälle har sett vad du ser,

En ensam mamma med en omänsklig lön
Hon ber om hjälp varje dag men ingen hör hennes bön

En lärare utan livsmotivation
Som pågrund av stress lider av utmattnings depprition 

En elev vars betyg som är på bottenivå,
Enda problemet var saknaden av något att tro på

Samhället sätter krav på oss som vi inte kan nå upp till,
När vi kämpar för att nå dem glömmer vi vad vi själva vill,
Vi glömmer bort oss själva och fastnar i ett mönster,
När var senast du la ner mobilen
 och tittade ut genom ett fönster,

Media, politik och könsideal,
Vi väljer inte längre våra egna val,
Det är inte du som valt om du bara fått ett alternativ,
I ett ilands samhälle kämpar vi för våra liv,
För att hinna med i strömmens driv,
Strömmen är så intensiv ,
tar bort förmåganatt vara kreativ,

Men det är inget liv värt att ha,
Om du själv inte bestämmer vad du vill och vad du ska,
Du säger att allt är bra ,
Fast du gråter på natten o ler på dan

Vet du hur det känns, att tappa taget om livet,
När själen inom dig har dött,
Det ända som finns kvar är en död fisk som följer drivet. 
Orkar till inte kämpa alldeles för trött,

Men Du når upp till allas krav men du tappa dig på vägen dit,
Sen ligger du i kistan ,ensam kall och vit,
Så jag har bara en sista fråga,
Är det värt att låta kraven släcka din inre låga.




Bunden vers (Limerick) av Enspeciell
Läst 86 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-09-29 18:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Enspeciell