\"Vi har lekt en gång i parken
satt bredvid varann på marken
Och han rörde mej med handen
och så grävde vi i sanden
Dina ögon, sa han,
är som runda sjöar
eller som små gröna öar
Du kan bli min fästmö om du vill
Åkej sa jag, sen satt vi still
och Örjans öron lyste röda
tänk, sa han, om hundra år så
är vi döda
då finns det inga ögon
som små sjöar
men riktigt vatten finns det,
med små gröna öar
Och än så länge kan vi leka
och ha kul i parken
och sitta still brevid varann på marken
Den jag älskar heter Örjan
men dom kallar han för Smörjan\"