När jag var 11 år fick jag bröst, först av”alla”.
Jag var varken mogen eller förberedd på min kropps förändring och ville helst inte veta av dom...brösten alltså.

Hemma berördes inte ”ämnet” alls.

Mina bröst väckte STORT intresse, ja inte av mig men av pojkarna. Metoderna för att komma åt att ta på dom, ja på mig -var oändliga.

När intresset väl var väckt så var det inte ”bara” brösten som det tafsades på, det tafsades där man kom åt.

Jag försökte freda mig så gott jag kunde men det skrattades bort.

Mitt motstånd väckte snarare mer intresse och det utvecklades ”en sport” som innebar att 4-5 stycken pojkar i klassen drog in mig på toa för att få känna ifred.

Jag försökte på olika sätt förmedla till min fröken o andra vuxna i skolan att det inte kändes bra men det viftades bort med att jag inte skulle vara så känslig.

- ”Dom är ju bara nyfikna-det får du tåla”.
- ”Det vet vi ju alla -hur pojkar är”.
- ”DET är INGENTING att bry sig om”.

Vid ett tillfälle hände det att en av killarna som var ”kär” i mig blev oerhört frustrerad över mitt avvisande sätt vilket resulterade i att han tog tag i mitt långa hår...så hårt att det lossnade en stor hårtuss.

Jag vände mig om och sparkade honom hårt på smalbenet.

Jag fick inställa mig på rektorns expedition där blev jag uppläxad för att jag uppenbarligen inte förstod att det var fel att skada andra.

Varför jag inte sa någonting hemma?
Jag visste ju svaret. -”Sluta sjåpa dig o skärp dig”.

















Ljus

AiA Maria den fria