Vi delade ett år
för länge sen
du och jag
som plastbrorsor
ibland hos dig, villan
ibland hos mig, betongen
jag minns,
du var rädd för kräftor
och jag kunde aldrig
sova på en luftmadrass
gryningen räddade
med mackor
och jordnötssmör
nu är du borta
allt som återstår
födelsedagspresenten:
sex champagneglas
utan fot
de var en nödlösning
i sista minuten
det erkände du
så typiskt dig
trots, eller tack vare
sin inneboende sårbarhet
sin inbyggda instabilitet
är de fortfarande
mitt mest bestående
minne av dig