Ja,
jag vill ha det imperfekta,
Det ofullbordade

- hur skulle jag annars kunna älska någon,
älska mig? –
som sprickorna i tegelväggarna,
de överväxta trädgårdarna
som vänder sig inåt, begrundar sin egen förruttnelse
ingen människa är gud, inte ens jag –
trädgårdarna framför det krackelerade är
tempel
och heliga platser
jag stryker förbi,
de klär av sig sommaren
träden står nakna

ändå blottläggs ingenting