...eller som i
mitt fall en
väninna, kan det

roa oss båda
att på resa
med tåg prata

strunt, leka med
ord och en
och annan berättelses

innehåll få 'grytor
som har stora
öron' att ömsom

rodna och bli
lätt knepigt som
förtretade. Förutom att

leka tillsammans med
orden, kan med
fördel även snarlika

dialekter och sätt
att tala, göra
sitt till för

att resan skall
kunna stanna en
längre tid i

ens eget minne.
För att inte
tala om en

möjligt tjuvlyssnande omgivning.
Sång är inget
som främmande inslag

och kan med
fördel höras bölja
en smula fram

och åter mellan
vänner. Knepet är
förstås att känna.