Ett ansikte fixerat i kristalliserande smärta ekar som en bild av undergången; tunnelseendet är en återvändsgränd. Alla som tar sitt liv ser samma bild i dödsögonblicket - ett hav som dom blir en droppe av - för att till slut bli allt. Samma hav inspirationen hämtas från; sammankopplingen är obrytbar och helig. Det är ingen lögn - ibland är det döden som besjälar världen och får vinden att eka mellan träden; som en viskning från andra sidan. Jag var här.