Med iris av turkos supernova; en stillbild av skapelseögonblicket, förfrusen - åh skärvor av oändligheten! - Några glas strävt rött vin och jag dör mot mönstret i den persiska mattan - man kan inte urskilja mig ur mönstret för jag stiger som en slinga rök - mitt spöke flyr ut ur balkongen och de svarta molnens regn är mina tårar som faller. Dom vill inte veta av mig människorna går runt som ett myller av myror med paraplyn. Inget nytt har hänt.