Min dikt blir inte fulländad.

Så talande tyst.
Halvmånens drömmar speglas.
Sin andra halva.
I livets vattenpöl.
Ett hav.

Utan din magiska karisma.

Så tyst talande.
Fullmånens mystik småler.
Speglar sig i sin fullständighet.
I livets känslor.
Ett öde.

Du utstrålar allt det jag söker.

Sorgen ebbar ut bland
ödsligt övergivna näckrosor.
Som om de redan visste.

Månförmörkelse slår ut i full blom.

Jag står paralyserat kvar.
Fastän stroboskopets ljus borde få mig
att dansa.

Medan smaken av oss avtar.