Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar





Naken häst går nerför en trappa, baklänges

Författarsida

   


MINA TEXTER, Arkiv 263 Texter      RSS-flöde för texter

Då stängdes dödens port i denna vackra saga... (2) - 2020-12-03
Som om du varit tömd på salt och vatten för min skull (1) - 2020-12-03
Den vägen var inte stängd, den var din... - 2020-12-03
Alla dagar jag förslösat på att söka, snälla ge tillbaka (3) - 2020-12-03
Glädje över framtida dagar, nyfiken i en strut... (1) - 2020-12-03
Smygande kom du in i mitt liv, men sedan sa du ditt namn - 2020-12-02
Om så vore på andra sidan jorden, tar jag mig dit (1) - 2020-12-02
Som fågel liten landade han här, besjunger vår frihet (1) - 2020-12-02
Kroppen tages upp av andra fröjder... (1) - 2020-12-02
Hon hade gått ur kyrkan men ville ändå tro och leva i denna (2) - 2020-12-01
Minnas och vila i stormens öga, sedan åter ut och vårda - 2020-12-01
Ständigt, från detta nu till givmildheten... (1) - 2020-12-01
In i rökmaskinens dimridåer för att tända elden, vem där...? (1) - 2020-12-01
Poeters samlade viste vinter och sommar, ej ide (2) - 2020-12-01
Som spole tog jag mig in, Odradek var mitt namn (1) - 2020-11-30
Blir du av språket full (av liv), se upp, betrakta molnen... - 2020-11-30
Ett liv i poesin är nog alltid ett utgångsläge, men sedan... - 2020-11-29
Stå i vindens lätta fläkt, hör min röst och svara mig - 2020-11-29
Hur skulle döden någonsin kunna skörda och sopa... - 2020-11-29
Trampat bland orden som vore de sandkorn - 2020-11-28

« Första 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sista »

Det finns 14 sidor, du står på sidan 1
  OM MIG

En klok man sa en gång att världen skriver sig själv och det är vår uppgift att läsa den om och om igen och läsa den väl.

En annan man ritade en hand som ritade en hand som i sin tur ritade den första handen. Det var ganska kul.

En tredje man skrev om en samling skurkar som alltid höll ihop, men det var inga skurkar utan vanliga människor. Det gav mig något att tänka på.

Allra helst minns jag ändå min gamla fröken. Hon var egentligen inte så gammal, men jag var liten, det var i första klass. En dag plockade hon fram ett tomt pappersark och ritade ett stort B över hela
pappret. Det var ett stort B med två stora runda öglor. Sedan satte hon en penna i min hand med spetsen vid ena änden av bokstaven högst upp och sade: Skriv! Det här är bokstaven stora B och du ska skriva det! Skriv stora B!

Och jag satte igång, darrigt och spänt för att exakt följa hennes vackra, ledigt snirkliga linje med härliga öglor och ett slut i var sin ände.

Jag startade rörelsen och jag minns att jag bara efter en liten stund ökade farten och rörde mig snabbt över pappret och tog svängen i kurvorna i öglorna med en sådan fart, att jag hamnade utanför, men jag hade inte tid att sudda. Farten tog överhanden och jag skrev som besatt och lät pennan skriva på och utanför linjen och B:t växte och blev mäktigare och kraften fanns i denna bokstav och jag var lycklig. Jag rörde mig och jag skrev och det var kanske det bästa jag varit med om fram till dess.

Den dagen upptäckte jag sanningen i rörelsen och jag var stolt över att kunna skriva fritt i en form utan slut. Det finns inget slut trots att det finns ändar, men de är bara vändpunkter i skrivandet och vi kan alltid skriva utanför fördragna linjer som någon annan dragit upp. Vi kan alltid läsa det på nytt och när vi tröttnar på att läsa och skriva kan vi göra något helt annat.

Världen finns och stjärnorna finns i sitt ljus som når oss när stjärnan kanske redan slocknat, men det synliga slår mot oss alltid även utan sitt kända namn och det är alltid gott nog. Det osynliga skriver sedan, oss till tröst, på ett annat sätt och kanske talar det istället för att skriva. Kanske finns det osynliga endast i våra drömmar eller undanstoppat mellan bokstäverna för att tala genom att viska, genom att ge oss ett extraslag när hjärtat rusar av något skäl, när jag ser henne igen.

Så går vi osynliga sida vid sida, parallellt, av samma jord och av samma rörelse; delar av helhet obruten. Det är inte skrivande och inte läsande, men liv är det förstås och livets härlighet.

Blev medlem september 2020

Har skrivit 226 kommentarer.
Har fått 456 applåder.

Bokmärken

till mina två vackraste ljus
Transformation
Bakom frost
Nedslag I
Kanske

Se alla