Foto: Sladjana Zubcevic

I skymningen

Tiden
begränsar mitt liv
Lämnar det förflutna
och
Gör min vandring
full av ovisshet

Om nätterna
slår sig de gamla
fåglarnas själar
ner på sina grenar

Jag hissar mitt segel
som ett moln mot himlen
och
Beger mig ut
på öppna havet

I skymningen
dricker horisonter
hav och berg
och
jag famlar åter i mörker

En torkad ros
slår i stället
för hjärtat i bröstet

Bara
den släckta själen
hörs i vinden

Fri vers (Fri form) av Sladjana Zubcevic
Läst 930 gånger och applåderad av 59 personer
Utvald text
Publicerad 2022-01-10 13:44

Skriv ut
Spara som PDF

Midnattsljus Vackert! 2023-06-30

ej medlem längre Den första strofen är fylld av magi och fortsättningen är lika magisk. Hur lång tid tar det att fånga alla dessa moment frågar jag mig? Svaret är: ”Eoner av tid”. 2023-06-30

Monika A Mirsch Vacker målande djup och talande är din dikt intill suset TACK! 2023-06-29

Isvatten Wow! Så otroligt målande och vacker. 2023-06-21

Fjellhuldra En vacker vemodig dikt. Där sorgen följer havet och molnen. Ger ändå ett slags hopp längre fram. 2023-05-05

Fjellhuldra En vacker vemodig dikt. Där sorgen följer havet och molnen. Ger ändå ett slags hopp längre fram. 2023-05-05

BenGust Tid begränsar livsperspektiv. Hav och vind öppnar upp. 2023-04-06

Monica Lindgren Detta är en fantastisk dikt! 2022-03-24

Jasmine_S Bravo! Berörande, stark och hoppfull poesi. Applåder till dig! 2022-03-06

~Leonardo~ Fin poesi detta. 2022-02-05

Eva Helene Vacker dikt som berör mitt hjärta. 2022-01-30

Peter G Här finns en sorg och en saknad som lämnar avtryck när jag läser; en text som griper tag! 2022-01-26

Immanuel Hägglund Bra poesi 2022-01-25

S.A.I. Steve Lando gripande stark 2022-01-19

Bodingen Poesi när den är som bäst! 2022-01-18

Eva Langrath Vacker dikt med många bottnar där vemodet klingar igenom hela texten. 2022-01-17

tom boreland kännde mig hemma i texten 2022-01-16

Elisabeth Nilsson Ditt underbara bildspråk, med många bottnar, går direkt till hjärtat. Och fotot därtill förstärker vemodet i orden. 2022-01-14

Gunnel Eriksson Sorg och längtan i din vackra dikt krönt med den sista strofen. 2022-01-14

Kajan Från rummets och tidens band i början till det beständiga; för mig symboliserat av ”..gamla fåglarnas själar..” och sedan resan med oklar destination och osäker färd; en väldigt speciell dikt på bästa sätt ! 2022-01-11

Sparvögat Ditt underbara foto talar vemodets skönhet… 2022-01-11

annalena Jag håller med Lena Staaf Gillar särskilt texten " de gamla fåglarnas själar slår sig ner på grenarna" Uråldrigt vackert på något vis. 2022-01-11

Stanley Rydell Det oändligt vackra bildspråket bär vemodet som talar! 2022-01-10

Lena Staaf Fina bilder i din dikt. Gillar särskilt den där de gamla fåglarnas själar slår sig ner på grenarna. 2022-01-10

Fjellhuldra Dina ord är så vackra och ger hopp och tro på kärleken så stark . 2022-01-10

WyS Känns hoppfullt med hissat segel ut mot öppet hav... Ett med det naturliga äkta, frihet fr förtryck! 2022-01-10

Sparvögat En djup skönhet vilar i dina vackra, vemodiga ord… 2022-01-10

Kungskobran Texten berör mig ända in i hjärtat, ”skymningen dricker horisonten hav och berg,” precis så är det, underbart uttryckt. Bokmärkes 2022-01-10

Bibbi Starkt berörande. 2022-01-10