Hon frågade om vad som höll mig sysselsatt om nätterna,
om morgonen och mitt på dagen, då när jag var trött
I sömnen och i drömmarna, så på min promenad
Jag svarade med ord hon hade väntat på, ändå

Kalla det att veta hut, den allvarsamma leken
En reduktion så radikal att omöjligt har
slutat finnas till och gudar likaså
Din kärlek återstår och jag