Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar





Naken häst går nerför en trappa, baklänges

Författarsida

   


MINA TEXTER, Arkiv 413 Texter      RSS-flöde för texter

Det innevarande ögonblicket i vår frihet underkänns så ofta - 2021-01-27
För kärleks skull dröja, är inte att handla emot sig själv - 2021-01-27
Ljuset i mosaik, vi, högt över elementarpartiklarna, lever (3) - 2021-01-26
Som uppväckt och uppstånden, så upplyst och upplyft (2) - 2021-01-25
Dödens väntrum är många, i döendet vilja leva... (2) - 2021-01-25
I löftet jag fått fanns språnget förklarat, fullgjort... (2) - 2021-01-24
Nyfikenheten dödade katten, men jag lever kvar envis (2) - 2021-01-23
Lögnen firade triumf, men Ikaros flög fritt med vaxet kvar (3) - 2021-01-23
Lägg viljan ner, dess arbete är klart, våga ljusets kraft... (1) - 2021-01-23
När du slutligen gått och kommer aldrig åter, ljuger dikten (1) - 2021-01-22
Poesin som konstart och tröst, en övning i tillämpad fantasi (2) - 2021-01-22
Poesins singulariteter förbinder, upplöser tid och rum (1) - 2021-01-21
Så länge poesin består av rim, rytm och reson, förlorar vi (4) - 2021-01-21
Av tecken blev jag sammansatt för att bli ord och din (1) - 2021-01-21
Om allt det gamla tagit slut inom oss, återstår tårar sköna (2) - 2021-01-20
Nietzsche gick in i tystnaden, må denne renegat följa... (1) - 2021-01-20
Med tiden blev du vuxen nog att förstå det som är viktigt... (2) - 2021-01-20
Även en drottning har sin pajas att spegla sig i... - 2021-01-19
Hellre en pajas vid sidan om, än hungrig tyrann... - 2021-01-19
Om jag kom i sömnens gestalt skulle jag söva varsamt... - 2021-01-19

« Första 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sista »

Det finns 21 sidor, du står på sidan 1
  OM MIG

En klok man sa en gång att världen skriver sig själv och det är vår uppgift att läsa den om och om igen och läsa den väl.

En annan man ritade en hand som ritade en hand som i sin tur ritade den första handen. Det var ganska kul.

En tredje man skrev om en samling skurkar som alltid höll ihop, men det var inga skurkar utan vanliga människor. Det gav mig något att tänka på.

Allra helst minns jag ändå min gamla fröken. Hon var egentligen inte så gammal, men jag var liten, det var i första klass. En dag plockade hon fram ett tomt pappersark och ritade ett stort B över hela
pappret. Det var ett stort B med två stora runda öglor. Sedan satte hon en penna i min hand med spetsen vid ena änden av bokstaven högst upp och sade: Skriv! Det här är bokstaven stora B och du ska skriva det! Skriv stora B!

Och jag satte igång, darrigt och spänt för att exakt följa hennes vackra, ledigt snirkliga linje med härliga öglor och ett slut i var sin ände.

Jag startade rörelsen och jag minns att jag bara efter en liten stund ökade farten och rörde mig snabbt över pappret och tog svängen i kurvorna i öglorna med en sådan fart, att jag hamnade utanför, men jag hade inte tid att sudda. Farten tog överhanden och jag skrev som besatt och lät pennan skriva på och utanför linjen och B:t växte och blev mäktigare och kraften fanns i denna bokstav och jag var lycklig. Jag rörde mig och jag skrev och det var kanske det bästa jag varit med om fram till dess.

Den dagen upptäckte jag sanningen i rörelsen och jag var stolt över att kunna skriva fritt i en form utan slut. Det finns inget slut trots att det finns ändar, men de är bara vändpunkter i skrivandet och vi kan alltid skriva utanför fördragna linjer som någon annan dragit upp. Vi kan alltid läsa det på nytt och när vi tröttnar på att läsa och skriva kan vi göra något helt annat.

Världen finns och stjärnorna finns i sitt ljus som når oss när stjärnan kanske redan slocknat, men det synliga slår mot oss alltid även utan sitt kända namn och det är alltid gott nog. Det osynliga skriver sedan, oss till tröst, på ett annat sätt och kanske talar det istället för att skriva. Kanske finns det osynliga endast i våra drömmar eller undanstoppat mellan bokstäverna för att tala genom att viska, genom att ge oss ett extraslag när hjärtat rusar av något skäl, när jag ser henne igen.

Så går vi osynliga sida vid sida, parallellt, av samma jord och av samma rörelse; delar av helhet obruten. Det är inte skrivande och inte läsande, men liv är det förstås och livets härlighet.

Blev medlem september 2020

Har skrivit 332 kommentarer.
Har fått 934 applåder.

Bokmärken

Tyngdlös
... ... ... ... VENUS ... ... ... ...
härlig dag
Utan henne; utan honom
Bedjande och behövande

Se alla