Bortom kröken i det lilla lindblomskgröna huset
med vita knutar bodde fröken Justina. Men byns
barn kallade henne ”Krusidulldamen” för hon
tycktes så omständlig i det mesta hon företog sig.
Och så här dagarna innan jul brukade hon ha idéer
kring det mesta. Men vilsen i plymen var hon inte.
Mer knåpknepi än vilsen. Och fint, lite runt ansikte
hade hon med snälla små plirande knappögon som
log mot barn när dom tiggde mälla eller småören
om påskarna.

Runt förstukvisten och mellan boningskåken och
vedbon hängde ljusslingeglitter och ledlampor som
tändes och släcktes om vartannat. Mellan björkarna och
eken gick färgglada girlanger kors och tvärs. Inomhus
sprang färglada löpare utefter alla bord. Och på golven
lika granna trasmattor i alla regnbågens kulörer. Under
borden vilade två präktigt tjocka kattor.

Just den här julmånaden hade den snart 85-åriga klur-
och krutgumman bestämt sig att bygga ett tändstickshus.
Matchitecture hade hon läst sig till att det hette i USA
och England. Jo, nog kunde hon läsa engliska brukade
hon säga, trots att ögona inte bar längre än några meningar
i taget. Sen fick hon vila. När folk ner på snabbköpet undrade
vad hon hade för sig så här dagarna innan jul, svarade hon
klämkäckt:
- Jej har blitt tändsticksarkitekt på gamla dar. Och
glada tillrop lät inte vänta på sig. Det hus Justina tänkte slå
upp med tändstickor var hennes grönvita kåk. Eftersom det
redan lackade mot jul var hon nästan färdig. Hon skulle bara
sätta dit sina spröjsade fönster på övervåning och färdigställa
tak och skorsten. 25 cm mätte kåken från skorsten ner till
husgrund.

Tiden flög sin väg och Justina ilade skyndsamt till lanthandlarn
på sina knarriga spark. Herr och fru Mård skulle sälja modell-
bygget åt henne. Ebba Mård försäkrade henne att den skulle
gå som smör i solsken. 21 december och en buss tyska turister
skulle snart anlända. Med dessa glada bullentiner småkickade
Justina hem. Glidet var suveränt. Genast satte hon på kaffekitteln
och läppjade bra länge på kaffet med lussekrans till.

Efter en och annan timme hördes tumult utanför huset. Ebba Mård
med hästsläde stod där tillsammans med en grupp tyskspråkiga.
- Ditt modellbygge är mäkta populärt. Nu när familjen här också fått
se huset vill de köpa din modell. Tvåtusen euro är de villiga att
betala. Så nu går den för 20500 kr, sa Ebba.
- Då e di bara till å sälj, skrockade Justina med plirande ögon.

Justina började redan planera slantarnas öde. För sitt inre svallade
turkosa dyningar och vitan stränder. Tänk vilken känsla att få sätta
sig i gungstolen och dricka kaffet på bit. Och aldrig hade det smakat
bättre.