Mitt i natten var det och alla änglabarn var tysta.
Bara teve och radio hade program för hela natten.
På sjukhus och andra ställen var det dock de som
arbetade jour, de fick vila på själva julaftonen sedan.

Samhället fick inte 'stanna upp' bara för att någon
ville sova. Jultomten och hans vänner hade fullt upp
med att bryta sig in och göra fina kap med att lägga
klappar under granen. Vädret var milt och ingen vind

hördes heller yra. De som inga paket verkade få, var
inte därför glömda. De skulle få höra att de levde
minsann, när julens morgon randats. Alla ljusen
brinner hoppsan, en del människor skulle få sova

hos en vän, natten efter, för husen skulle inte vara
beboliga och då fick någon som själv inte blivit ute
liggare, oväntat besök. Men det sägs ju julen handla
om, frivillig eller påtvingad gemenskap. I ensamhus

håll skulle en och annan sjukling ändå inte kunna
resa någonstans, utan fåtts att snörvla och hosta i
sin egna lilla vrå. Så såg det väl i alla fall ut i Sverige?
Så förutom behovet av 'slå på käften, nära och kära',

en fick vackert sitta länge fast i sin bil, där den stannat
för krocken med vad som än blivit slutmålet. Någon
annans bil, en stolpe, ett träd, någonting gjort av
cement eller bara rena diket. Du sjunger väl visan

oavsett du rösten bär eller ej, orättvisan har varit med
hela året, varför inte även natten till en kväll, det heter
ju 'afton' om julens största dag. Som tur var hade såväl
Rune som Dagmar pyntat hemma, trots att såväl vänner

som möjliga släktingar såg till att de höll sig litet extra
isolerade i år. Host, host, nys, nys och en önskan till er
alla om den möjligt god jul... Snart nalkas nyår och då
är det dags igen att fira, eller hur, blir det i år något av?