...vilket innehöll ett mysterium. Det var ett alldeles äkta mysterium och så till den grad märkligt att den som var anställd för att 'sköta litet av varje', fick ta hand även om 'livets mysterier'. Det var från en människa som en dag fått ett kort med posten, som inte hade något meddelande och inte heller någon hälsning, i det utrymme reserverat för just meddelanden av diverse slag. Det var ett julkort, med den tryckta texten 'God Jul och Ett gott nytt år' på. Men som sagt utan någon upplysning om vem det var ifrån. Det stod varken Beda eller Göran på. Det fanns inget namn alls under texten. Kortet var frankerat, stod det i brevet, med ett frimärke som gavs ut för tjugo år sedan. Själva kortet slutade tillverkas och säljas för tjugo år sedan. Människan som fått kortet bodde visserligen på adressen som stod på kortet. Men hon hade inte bott där i mer än fyra år. Hon hade flyttat dit från en annan gata, i en helt annan del av kommunen. Poststämpeln, kortet var såväl frankerat som stämplat och stämpeln syntes höra ihop med frimärket helt klart, angav att det blivit avsänt för tjugo år sedan. Julkortet hade inte anlänt i december eller ens i november eller januari. Nej, det kom mitt i sommaren. En dag i juli månad, med posten sådär precis som andra kuvert i samma skörd med brev. Först hade hon inte reagerat, utan bara undrat litet över att få ett julkort i juli. Men så hade en man kommit på besök. Det var en av hennes bröder och han fick syn på kortet där det stod lutat mot en bit av byrån och väggen. Han reagerade på att det var ett julkort, vilka inte brukar stå framme alls, mitt i sommaren. Fanns de kvar alls brukade de förvaras i en byrålåda och kanske fanns de kvar för bildens skull. Han hade kastat ett som getöga på bilden och såg att den var som en sådan där 'gammal' bild. Från andra världskriget eller kanske mellankrigstiden. Gammalt som gatan, med andra ord. Han stirrade verkligen på det och tog i det, sedan vände han på det. Såg sin systers namn, för- och efternamn. Adressen var riktig och det saknades ett namn som kunde tala om vem det var ifrån. Först tänkte han kanske att det var ett vanligt skämt som Göran kunnat hitta på. Ja, eller Beda. Han visade det för sin syster, som bara ryckte på axlarna och meddelade att det kommit 'igår'. Med posten och där fanns andra brev också. Sedan tittade han på kortet igen, först bilden och sedan baksidan. Han granskade frimärket och så stämpeln och undrade om han sett rätt. Frimärket bar uppgift om när det var ifrån för år, datum och år. Det hade taggar på tre sidor och den fjärde sidan var rak. Som taget ur ett häfte, där andra märken bör ha suttit vid dess sida. Det kvar perfekt avrivet och inga av taggarna såg slitna ut. Även postens stämpel såg fin ut, det hade ingenting av suddighet över sig. Antagligen hade det blivit stämplat i en postlucka, framräckt till en kassör som satt på ett märke och stämplat det med ena handen lätt kramande stämpeln handtag i förnissat trä. Det var ett julkort på framsidan, och det var stämplat i december, men alltså anlänt i juli tjugo år senare. Själva kortet var som om det blivit inköpt igår, inte alls slitet, vikt i något hörn eller så. Han lät kortet få pryda platsen igen varifrån han lyft det och var kvar hos sin syster för att hjälpa henne med något i källaren och sedan han låst dörren till förrådet, gått uppför trapporna igen hade han druckit en kopp hett med sin syster. De hade pratat över bordet och så hade han gått igen. Brevet innehöll berättelsen, men inte kortet. Brevskrivaren visst att berätta att hennes bror forskat en smula i saken men inte fått några svar. Gossen på tidningen gick från det ena till det andra och ett av husen var kommunen. Han tillbringade tid på Biblioteket och gick även till tidningens arkiv. Sammantaget fick han reda på att huset kortet anlänt till, den som bodde där och så, att det var byggt något dussin år innan, att hon haft adressen i ungefär fyra år och att det inte stått något hus på platsen innan nuvarande bostadshus fanns där. Platsen hade varit en allmänning, en äng med gräs och blommor. Ändå bar alltså kortet namn och adress till en person som gjorde att det kommit fram först tjugo år sedan det stämplats och blivit avsänt inne på ett postkontor som inte funnit på många år. Den unge mannen kliade sig i nacken och undrade om han skulle skriva om saken i tidningen. Han beslöt sig för att låta saken bero. Han lät den bero i ungefär fyra dagar, sedan skrevs artikeln, tidningen trycktes och så delades den ut till läsarna. Vilka fick läsa artikeln på egen risk och som sagt just i juli månad.




(Om bilden. En vacker dag i Sigtuna. Trots att det inte var 'En dag i juni', det nog var som förträffligt att gå ute på isen som låg så över 'sjön', som visst är en del av Mälaren. Fotot är taget med egen kamera och hamburgaren åts utomhus eftersom den köptes ute på piren. Int hos Empiren, i och för sig, för kanske något dussin år sedan eller så.)