(Extra ingress
Världen är full av människor vilka gråter över
att vara 'av trä eller lera' och ha en vilja av som stål,
att kunna leva och verka som 'en vanlig människa'.
Undantag, de vilka vilja hämnas, på 'samhället')




Ibland vill jag kunna köpa mig fri,
från känslan av att leva i slaveri.
Vilket ibland har uttryckts i orden

’Jag finner inte maten ätbar.
Jag vill ändra på den saken
genom att köpa restaurangen.’

Det är en sådan befrielse
att bli förstådd och älskad
för den man är.

Eller i vilket fall tror
sig om att vara.

Då en man låtsas vara kvinna
eller en kvinna låtsas vara man,
blir den människan ofta förlöjligad och hånad.

Det är precis som det skall vara
med den saken.

Vad är väl en kamp alls värd,
utan hårt och segt motstånd?