Det är då skönt att det finns optimister.
Själv svänger jag mellan tre grupper.
Optimismens självande rörelser.
Pessimismens ensamma känslor.
I mer tveksamma fall, tvekar jag.

Skönhetsrådet vilja gärna få bestämma
var 'skopet skall stå' eller möjligen
'var slaget skall stå'. Nu läser ju icke alla
veckotidningar utan föredrar att kasta
ett getöga i tabloiden istället.

Att ha bestämda åsikter om saker är
nog bra, i vilket fall för stunden. Men
att vilja påstå något i sin underbara
blomstrande ungdom, att det bara
finns en väg att gå och sedan bara

en tjugo år senare 'över en kärleks
natt', byta åsikt från svart till röd
eller från blå till gul. Det är då rakt
ej min melodi. Och vem har sagt att
just du skall ha hörsel, se i syne...


(Böjningsformerna optimär samt optimata är osäkra om de alls finns, i ordboken. Dock finns optimat som grundform, substantiv. Dessutom fanns dessa ord i min egen fantasi i den form det står i titeln. Optimat lär betyda 'finare individ', gentleman, något jag aldrig varit vad jag vet. Istället är jag nog en sådan där 'slarver' snarast, vilken uppträder i högst olika stadier av artighet, den vanan är dock en smula växlande. Optimat är förmodligen en figur med gräsligt mye pengar på banken, pressveck i tidningen samt 'gör sig på bild' om den tas i mera profil. De flesta som yttrar ord som 'jag bryr mig inte om pengar', beror antingen på att de har mer än nödvändigt, eller att de 'låter någon annan betala', det vill säga 'skattebetalarna')