...att bli mördad.
Så när min älskade frågade mig om jag kunde teckna en livförsäkring utställd på hennes dotter att bli förmånstagare.
Då drog jag öronen åt mig och backade en smula.
Det har ju varit intrigen i minst en bok och minst en film.
Dessutom är försäkringsbedrägerier inte något direkt främmande tema i 'mera verkligheten'.
Ur vilken månget motiv för att alls skapa dramatik i pjäsen, boken, filmen, hämtas.
Jag tyckte att jag fortfarande hade något att leva för och ville inte bli 'förolyckad' just vid den tiden.
Inte senare heller, kan jag väl kanske tillägga.
Nu är det kanske dessutom 'fel' person att försöka 'bli av med', på naturlig väg eller annan, eftersom jag har en rent otäck tendens att överleva även de mest fatala av olyckor.
Sedan känner jag mig nog inte som alldeles tappad bakom en vagn, även om jag gärna är sådan att jag ställer upp på en för mig kär vän.
En själv kan ju inte 'ställa upp' på precis allt ändå.
Någon liten överlevnadsinstinkt kan en ju ha stundom.
Jag har inte haft något vidare svagt hjärta och inte har jag någonsin haft körkort heller, ens jakt och fiske som fritidsintressen.
Detta brukar ju annars vara populära inslag i just ansökningar om att få ut försäkringsbelopp.
Annars är mordbrand hyggligt populärt som olika metoder att på litet misstänkta sätt att söka sig på ett eller annat äventyr.
Redan deckardrottningen Agatha Christie verkade ha insett att var gömmer en ett träd bäst, om inte i en skog.
ABC-morden har 'i alla tider' vatt ett objekt som populärt att dramatisera, i teveserie, film, bok, pjäs.
Där ett mord skulle kunna döljas genom att ett seriemördare begår brott och där en lämplig syndabock varit så lämpligt offer till att 'åka dit', så den riktiga brottslingen kan 'smita undan ansvar'.
För de flesta brottslingar, även om de verkar ha statistiken en smula emot sig, inte brukar ha för avsikt att 'skaka galler'.
Det har varit en av fördelarna med att ha en smula besökt teatern, sett filmer, läst böcker av allehanda slag.
Samt suttit som på halvspänn och dragit ut på tiden med att glutta på teve.
Hur märkligt ändå att ha trott sig gång efter annan, ha haft en bekantskap eller två.
Där en själv trott sig om att 'nog är väl den eller den människan', någon att lita på?
Men så rätt som det är, trots att en själv stundom tänkt eller känt sig osäker på vännen, tycka sig förstå sig på att inte bete sig som en vilken är 'helt bakom flötet', 'tappad bakom en vagn'.
En kan ju ha stått en smula 'för länge i kön', för att tycka att en kö, är just en sådan där prövning i tålamod som skall kunna visa både en själv och andra, hur sanningen ligger just där och då.
Nu talas här alls int om ett instrument till pinne i svarvat trä, vilket fått ge namn av just kö, i det förnämliga spelet av biljard.
Vilket är så släkt med andra spel, där en smula kombination av tanke och handling kan ha en sådan avgörande betydelse.
Jag misstänker att självmord inte är inskrivet som en självklar anledning att betala ut någon fin summa pengar.
Nej, där skall nog olyckan, katastrofen eller något slumpmässigt mord, kunna utgöra skäl nog för ett försäkringsbolag att 'punga ut', med sekiner eller dubloner.
Att ha en släkting som jobbat i branschen kan ha varit en fördel, då en själv velat försäkra sig om hur att slippa blitt en siffra i statistiken över människor som utgöra offer.
Så trots en litet märklig bana med äventyr av olika slag, en själv velat som 'överleva dem alla'.
Såväl i dåtid, som det vilket mest hela tiden, sälla sig till just förfluten tid, tick, tick, tick, säger hjärtat ikapp med väggurets som envisa ljudande i natten.