Vi förstod varandras tystnad som bottnade i en oförsonlig sorg våra tårar ej kan uttrycka - förälskad i abstraktionen var våra sinnen ej längre bubblor av röster de var fält där världen vilade och något storslaget som vävdes i bakgrunden. Jag skulle hålla ditt fågelhjärta att släppa fri och låta det klinka på vindens osynliga piano. Jag skulle vänta dansades natten iväg till gryningen. Och jag skulle lyfta solen i soluppgången som den var fast i en tråd i ultrarapid och alla blommor skulle rodna gnistra till och sjunga. Jag skulle omsluta denna dag att vara ingången till nattens drömmar och aldrig mer skulle dom kunna ta oss ifrån varandra då drömmen skrivits i ord ristade i himlens vägg. Något så enkelt som; jag och du.