Jag lämnar det gråa
och går ut
när södra porten öppnas
och Rigel står i brand
den stora, blåa
vid jägarinnans vänstra fot
bjuder in mig
till sitt vinterland
men jag, en jordling
måste nästan blunda
för Al Jauza,
du är mäktig
och ditt sken
är av annan sort
så jag följer dig en stund
och vänder sen mot norr
när molnen sluter till
har jag ändå stjärnvind
jag känner den mot ryggen
och tystnad tar mig hem