Margaretha undrar ibland så
vad som är meningen.

Det vill säga vad en annan
människa 'sagt och vilt'.

Så står de kanske där i sin egen
och samtidigt en gemensam tystnad.

Efter en stund brer leendet ut sig
i ett ansikte som Margarethas eget

och så fylls den där tystnaden
som av värme plötsligt.

Istället för att en sorts kyla
fåtts att breda ut sig,

det är som om solen plötsligt
bryter sig ut ur ett moln

och börjat sprida en känsla av ljus
i ett som känslomässigt mörker.