jag såg något men stannade, fann modet men vaknade,

vaknade och saknade,

ljuset ifrån igår, jag går,

jag är alltid minuter ifrån nya sår,

jag vill bara lägga mig ner och drömma, falla in snabbt och glömma.

vemodet för mig att förstå det som förgått mig, en dag går utan att livet nått mig, jag föds om nästa dag sägs det, men på något sätt så blir min nya dag en upprepning av den förra,

handlar livet då om vad?

att drömma?

men jag vill drömma som dom andra, jag vill somna in till en godnattsaga, vakna nästa dag och bli älskad som dom andra.

jag kollar med avund och längtan, samtidigt som hopplösheten viskar i gläntan och meningen väntar, ju längre jag dras ner, ju mer jag längtar, desto längre hamnar jag i väntan...