1.
En tyrann utan grymhet är bara en storhet.

2.
I kiosken kallar ‘de’ serie-tidningen för bilaga.
Som fanns det en något större tidning att ha bilagan till.
Det finns det bara i någons fantasi,
vad det kommer till just serietidningar.

Orsaken till detta språkbruk och utslag av dårskap,
bottnar i ett behov av att få känna på ‘maktens sötma’.
Att det ‘smakar gott’, vet nog den som så provat.

(Tyvärr medför det att ‘alla andra‘ tappar genast
möjligt förtroende för var sådan person.
Det är priset den som grips så av den flugan,
får betala och personen ifråga brukar inte ens märka
när den angrips så heller)

En person gripen av maktmissbruk blir genast
en bedragare.
Som bara 'måste få bedra'.
Den leken är alldeles för rolig att leka.

Biträdet i en sådan butik är därför att se
som ett ‘bihang - en sorts bi-träd’.
Ett träd att göra papper av?
Där kan ett ‘jag’ vilja se en fågel sitta på sin gren.

3.
Mannen som verkar som ‘tala med väggen’,
kanske betraktas från ett visst avstånd?
En som lyssnar kan höra på,
men brukar inte kunna finna på
att själv som något yttra.
Lika bra är nog just det.

4.
För alls kunna sälja grisen i säcken
behövs minst tvenne ting.
En gris, en säck och så någon personlighet
att sälja grisen i säcken till.
Som du kanske vet, är en person en individ, inte ett ting.
Men ibland är de som så till förväxling lika, verkar det.

5.
Texten under denna punkt vill vara litet anonym
och uppträder därför som litet osynlig 'så där'.
(Du vet nog bärst själv hur det kan kännas då.)

6.
En storhets utan trygga följare,
är den därför att uppleva som en tyrann?