(Text från 2020 01 11)
..

En solig dag på Valhallavägen mitt emot Fältöversten en lördag i maj, uppstod ett möte mellan en till synes lös och ledig poliskonstapel (herr Axelsson) och Lise-Lott Svensson. De fick inte bara syn på varandra. Konstapeln verkade göra sig ärende fram till kvinnan i rött och grönt, med en siffra i svart på en vit fyrkant hon bar om halsen och midjan. Det samtal som utspann sig dem emellan kan ha låtit ungefär så här. (Eftersom det här utspelade sig i huvudstaden och på en lördag, får du ta en smula hänsyn till att de inte var direkt ensamma på platsen och att samtalet hördes talas på som dels rikssvenska och dels en smula gnällbältesspråk. Eftersom Lise-Lott var från Eskilstuna och konstapel Axelsson från Solna.)
- Det här med fördröjning i tid, med två sekunder. Motsvarar din något sena reaktion, när du druckit ett glas rödvin eller 33 cl folköl med alkohol i. När du framför ett motordrivet fordon i trafik. Axelsson ser jäntan luta sig mot en Ford Taunus från ungefär 1962.
Lise-Lott å sin sida ser visserligen konstapelns myndiga min, men framhärdar.
- Du talar med fel person.
- Det tror jag inte.
- Men det gör du.
- Nej då.
- Jag äger ej bilen jag står och lutar mig emot.
- Inte?
- Nej. Jag hämtar mig bara en smula.
- Du säger det...
- Ser du det här loppet?
- Hm mm.
- Det är en tävling, ett marathonlopp...
Här går solen i moln, det börjar regna och det blixtrar till då en fotograf bränner av några blixtar då hans kamera just i höjd med ansiktet raskt tar några bilder i snabb följd. Det är en tung gammal Minolta från 1979 och tung är utrustningen att bära på i en väska av mellanbrun imiterad läder i en rem om axeln.