Två medelålders män sitter vid en vägkant. Den ena har ett spö i ena handen, men det finns ingen sjö i närheten, inte heller syns några hästar gå och beta inom synhåll och det ligger ingen matta utkastad på vägen.
- Jag tänker skriva en biografi.
- Vad skall den heta då?
- En dag på golfbanan.
- Men du spelar väl inte golf?
- Nej, men något skall väl en bok heta.
- ABC-morden.
- Vad?
- ABC-morden.
- En detektivhistoria, skriven i början av förra seklet, av författaren Agatha Christie.
- Författarinnan.
- Vad?
- Du sade ‘författaren’, men det var ju en kvinna.
- Jag hänger å andra sidan upp mig på att en man som alltid har gått under yrkesbenämningen ‘skötare’, skall heta ‘sköterska’, mest för att någon fått för sig att ‘knasa till verkligheten en smula. För att bre på litet tänker jag kalla läkare för ‘doktorinna’, om det är en man och ‘doktorn’ om det är en kvinna.
- Även om det är en man kallas han för ‘doktorn’.
- Ja, det där får tillhöra kategorin ‘Livets små vardagsmysterier’. Men hädanefter kommer jag att trassla till tillvaron så fort jag hamnar i sjukhusmiljö. Jag tänker fortsätta kalla en man för ‘skötare’, även om han bär en plakett med titeln ‘sköterska’.
Eller så säger jag ‘fru Andersson’ till sköterskan. Trots att jag vet att hon är sköterska på sjukhuset och ‘fru Andersson’ utanför detsamma. Fröken Strömberg å andra sidan kommer jag också att kalla ‘fru Andersson’, för att visa att jag ‘behandlar alla lika’.
- Men just idag är du alltså författare?
- Där har du fel. Jag är författare hela tiden. Oavsett om jag på sjukhuset är patient och på fotbollsplanens läktare agerar publik.
- Så är du ändå författare, hela tiden, medan andra kanske vill ha dig till att vara exempelvis passagerare i ett kollektivt fordon?
- Till och med en taxi kan vara ett kollektivt fordon.
- Samkörning menar du då?
- En gång frågade en man på en resa från Milano, om jag hade körkort. Varpå jag medgav det. Han svarade då att han var trött och behövde vila, så han föreslog att vi bytte plats. Jag verkade ju veta vart jag skulle och så kunde han få sin behövda vila. Vi befann oss mellan tvenne byar ute på landet. Det var ännu mer än sju mil kvar av resan och jag måste ha givit intryck av att vara en pigg lärka utan mer kriminella och mer som utpräglade drag just den dagen. Det var en dag i juni och någonstans hördes en hund skälla.

m