Det kan gå till på ungefär följande vis. Du funderar ut en historia. Exempelvis kan du ta din egen resa med buss till Borås, båt till Paris, tåg till Marseille eller kryssning jorden runt och avsluta i Helsingfors och tebaks te hemlannet från där. En i stort sett händelselös resa, men för envar vaken iakttagare ändå full av små incidenter och andra skeenden. För det flyktiga ögat, ingenting särskilt, men var liten sak något för såväl tycke som smak. En helt vanlig dag bland många sedan de första mest spännande ögonblicken säkert. Sedan kryddar du blandningen med hårresande detaljer, som hur fröken Andesson såg i vattnet ett lik, precis innan fartyget lade till i någon av Stockholms många hamnar och vidsträckta kajer. Du behöver nog en årstid, en viss månad, kanske en dag i juni, juli eller augusti. Som i förbifarten kan du säga något om vädret, temperaturen och hur en som oansenlig målare av akvareller löste gåtan som skulle kunna få även miss Marple att vända sig i sin grav om alls där någon sådan fanns. Litterära figurer har sällan det, om du nu inte är den första att kunna tänka dig att skapa en. Det är icke svårt heller, bara att köpa och nedlägga en kvast blommor vid en refug medföljande rader på ett litet kort, där du beklagar olyckan som tog livet av. Och så hittar du på någon figur som nog aldrig har funnits annat än i ditt eget huvud. Men som hade kunnat finnas, exempelvis Carl o Edna Wolfspierce med nyfödd dotter från Perth, Austarlien. Medvetet felstavat för att visa hur sorgen gjort dig upprörd. Och vips inom en vecka, om du skulle få för dig att återse platsen, där finns andra vilka velat som hedra dessa okända fortkörare till föräldrar. Du tar således en simpel berättelse, fantiserar ihop att 'det ena ledde till det andra'. Och när herr Persson blev slumpvis sedd i korridoren till sovdäck, då han försiktigt stängde dörren där han efter ett nattligt gräl med bästa vännen efter sju svåra år, ströp honom eller dängde till honom med danspokalen du skulle rättmätigt ha vunnit i den där simpla tävlingen ombord. Medveten som du nog är att även helt som nästan helt oskyldiga handlingar inte låter sig beskrivas helt sanningsenligt vid möjligt flyktiga förhör och 'helt oskyldiga människor' ljuger eller 'brer på' för att inte alldeles bagatellisera sitt eget deltaga i festligheterna ombord, där det på resan hände just 'ingenting att skriva hem om'. Det ena ledde till det andra och till slut 'badar de' i tre obegripliga och för envar nyfiken ej helt sammanrörd dramatiska mord. Men din hjälte eller kanske hjältinna 'målaren av akvareller' har skinn på näsan och verkar inte vara 'född igår'. Hon eller han löser fallet och eftersom du håller själv i pennan kan ju hitta på precis hur hon eller han 'plötsligt dra sig till minnes' små minnen och de utgör då pusselbitar vilka gör själva tavlan sedan.
Sedan kryddar du med detaljer, till synes viktiga eller oviktiga händelser och som sagt väder och vind, att fartyget har för få livbåtar (läs om Titanic) samt alldeles otillräckligt övar 'brand ombord' eller 'man över bord', när någon halkar i det plötsliga regnet på däck, tappar cigarren innanför dörren vid tagna steget ut och sedan dörren så förargligt slår igen bak ryggen.