Redan medlem?
Logga in
från månen och tillbakastrandsatt blev jag, utan någon somhelst återvändo. men jag minns dom stunderna som underhåller min nya verkligenhet jag nu kallar mitt liv.
försöker underhålla en illusion men finns ingen återvändo. jag älskar dig till månen och tillbaka var det inte så vi sa det? var det inte på dagen då vi längtade och på natten så älskade vi med månen och vi föddes om vid gryningen. jag låter melodier sjunga mig till sömns, låter vinden trösta mig. men jag kommer aldrig att glömma dig, jag kollar upp månen och formar i mitt hjärta en siluett av dig, en forn skugga av sårbarhet. och ett förevigt förlorat hjärta. havet mellan våra stränder älskling och så kommer det att föralltid att vara.
|
Nästa text
Föregående livet... |