Jag vadar
upp till knäna
i ett hav
av kall och klar
melankoli
och inga solar
inget sken
hinner riktigt värma
mina kalla tankar
mina kalla ben
för varje natt
i varje dröm
går jag ner
till stranden
sitter intill vattnet
på min svarta sten
och inga solar
ingen vind
orkar riktigt värma
mina kalla tankar
min kalla, kalla kind