Här sitter jag efter ett plötsligt hjärtstopp och tänker.
Det gick fort, fortare än jag någonsin trott, det gjorde ont en stund, det var obehagligt men innan jag hann riktigt fatta så var jag död. En sådan tur jag har tänkte jag, har levt ett lyckligt liv, slipper ålderns alla inskränkningar, slipper åren i hemmet och gammal nog är jag. Tänker lite på mina efterlevandes bestörtning när de en efter en får meddelandet per telefon. Det gick i alla fall fort.
Sakta vänjer jag mig vid min nya tillvaro som död.