Redan medlem?
Logga in
Ostädade pianokänslorKanske är vi dömda av vår egen feghet Till en falsk tystnad Det enda vi förmår uppfatta Är tonerna från ett ostämt piano Där osynliga händer spelar fyrstämmigt Får tystnaden att blomma ut Till en enskalig bukett
Bland feghetens rester bor våra hjärtan Tröstade av regnet Omgärdade av taggtråd Livsfragment och svaga briser Bildar ett mosaikmönster för våra ögon
Bit för bit pusslar vi ihop tillvaron Medan det alltjämt fallande regnet Sköljer bort spåren av tvivel Lämnar rädslan och fegheten
Utan att se tillbaka Vandrar vår själ vidare i asfaltsdjungeln Kvar finns endast pianots falska toner Och den isande känslan av ensamhet
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 161 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2021-05-10 07:01
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |