Philemon Arthur and the dung,
gav ut en mängd låtar som är helt underbara.
Om litet av varje och både före och efter

deras insatser finns det andra vilka varit
just kreativa och kunnat såväl roa som oroa.
Det är de som ligger bakom den litet väl

repeterande låten 'In kommer Gösta'.
De är bara ett exempel på vad den mänskliga
naturen kan få för sig att göra.

När ögonen faller på träd, gräs och stenar,
före och efter regn, förstår en människa
att även annan natur kan vara

'en fröjd för ögat', som en ö ungefär.
Belägen var som helst i världen, omgiven av vatten.
Såväl ön som vattnet omkring är inte farligt i sig,

men närvaro av en eller andra människor
kan verka som att naturen är farlig.
Och människan i sig kan utgöra fara för naturen.

Men bara att betrakta en kotte,
ett löv eller gräs efter regn, får en själ
att inse den kan vara just som underbar.