visst är det så droppar urholkar stenen

fjäderlätt fångas dropparna

vi samlar orden i en burk

ett korn här ett annat där

vi skakar om och sorterar

tillsammans bildar orden ett mönster

Visst är det så alla pappersord går upp i rök

då soluppgången strör sitt guld

över arken

skönheten förgår och mörkret består