tiden är en finurlig krumelur

den bär janusansikte

sjunger i moll och dur

livets bok bevarar stunderna

skalkar längs vägen vi mött

de som i bägaren mörker strött

även de käraste, de ljusa stunderna

allt lever kvar dolt eller blottat

mellan bladen placerade märken

för att hastigt dem nå

de dystra minnena lättar då

du bär ljusets hjärta

öppnar boken varje dag

och du överlever

älskade uggla